livet?

jag vet inte vad som är med mig nu för tiden, allt jag gör eller säger blir bara fel. fast än jag inte menar det så. det är som om att mitt liv rinner genom mina fingrar och jag kan inte göra något för att hindra det. att stoppa det från att falla. jag orkar inte mer gå runt med den känslan som gnager i magen. som gör mig näst-in-till gråtfärdig varje dag. jag vill inte gå på helspänn och knappt våga öppna min mun, för tänk om det jag säger råkar komma ut i ord som jag egentligen inte menar?
jag måste verkligen skärpa till mig nu och börja ta vara på mitt liv. för trots allt så är det det ända man har i slutändan, känns egentligen logiskt att man ska ta hand om det. ingenting som man borde klura ut. men i det här fallet fick jag visst göra det i alla fall.
mitt största mål med den här veckan är att bli mer positiv och sluta trycka ner mig själv. för det blir inge bättre av det!